Vad det senaste året gjort för mig
Jag ville bort. Längtade till en annan tid. Till en annan plats, till ett annat jag, med ett annat liv.
Jag brydde mig inte om vart jag hamnade eller vad jag skulle göra där. Det enda jag brydde mig om var att inte ta ett till andetag i Norrland. Jag har varit så äckligt less på Norrland. Kännt mig fången, ofrivlligt tillfångatagen. Kännt mig fast. Kännt att livet inte ger det jag vill att det ska ge. Det är konstigt hur man kan vakna upp en dag och bara vara färdig.
Så jag flyttade ju. Jag visste att det halvåret jag tänkte plugga inte skulle vara nog för att stilla den här känslan i mig som vuxit sig så stor, den här känslan av otillfredställelse som fick mig att må dåligt. Jag har varit hemifrån i snart ett år. Jag har lärt känna mig själv på ett helt annat sätt än vad jag gjorde innan. Jag tycker tydligen om att städa. Älskar tydligen att tvätta. Jag har kommit fram till många saker, livsviktiga saker. Lämnat min comfort zone. Jag gick och fikade med någon jag aldrig sett, pratat med eller på något sätt kände. Och vi blev så bra vänner efter det. Hon blev lite av en fristad för mig. Någon att vända sig till som förstår alla aspekter för hon har varit där förut. Hon stöttade, hjälpte, fick mig att vilja försöka, fick mig definitivt mer öppensinnad, och hade alltid de rätta orden. Hon tittade aldrig snett, dömde aldrig mig eller nån annan, krävde aldrig mer från mig än vad jag kunde ge, men förväntade sig att jag försökte. Och jag ville försöka, det vill jag fortfarande. Ja, hon blev lite av en räddning för mig. Och det är precis en sån sak skulle jag aldrig ha gjort förut - gå och fika med en främling. Jag har blivit modigare, självständigare och en bättre version av mig själv. Och främst så vet jag att jag kan. Jag kan om jag vill.
Och det är fint att ha den vetskapen att luta sig tillbaka på. Fint när man går på ännu en "blind-date". Fint när man börjar på ett nytt jobb. Fint när man flyttar till en ny stad. Jepp.
Kommentarer
Trackback
