Nedkluddade torsdagstankar

mamma säger
det är okej
jag frågar
är det är okej att vara fel, som jag
mamma säger
du är aldrig fel

jag vet det så väl egentligen
men hur tacklar man känslor av tvivel
hur tacklar man att vara ensam
i stunder som dessa
jag blir rädd för jag känner mig inte som vanligt
blir rädd för jag låter dom komma åt mig
blir rädd för att hålla de jag älskar för hårt

jag måste stänga ena ögat nu
jag måste hålla för ena örat nu
låtmigvalåtmigvalåtmigva

jag drar mig undan
nu får det fan vara nog

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0