En sån där lista
Jag lyssnar på pappa
Jag mår bäst när jag inte är ensam
Jag pratar nästan alltid
Jag älskar/tycker om att vara i backen
Min(a) bästa vän(ner) är linnéa, ella, isabell och astrid och dom är bäst i världen
Min första riktiga kyss var med någon jag inte har någon aning om vem det är
Jag avskyr löften som bryts, illusioner som krossas och drömmar som aldrig slår in
Kärlek är jobbigt men fint
Jag kommer alltid att vara mej själv
Jag är hemligt förälskad i kristian anttila, martin elisson och lars winnerbäck
Sist jag grät var igår
Min mobiltelefon är ingen iphone
När jag vaknar på morgonen överväger jag att stanna hemma från skolan, men det händer nästan aldrig
Innan jag går och lägger mig hämtar jag min kisse
Just nu tänker jag på astrid
Bebisar är små.
Homosexuella är lika bra som alla andra
Blondinbella är en i mängden för mig
Jag vill verkligen vara en sån som inte tänker och bryr sej så jävla mycket
Brave
Känner mig tom, tom på ord
Vila i frid, det förtjänar du. Jag älskar dej.
För dej mormor.
Så fin. 22 mars 06:58
En dialog mellan två jag känner
- Det är ljust ute nu, ser du det?
Elsa sitter på sängkanten och tittar ut genom fönstret där hon ser gatan. Gatan som kvinnan i sängen hon satt i hade sett flera tusen gånger.
- Är det? Skiner solen? Kvittrar fåglarna? Tinar snön?, viskar kvinnan fram till svar. Hon kisar med sina blanka isblåa ögon och ser blekare ut än de naturvita sängkläderna.
- Solen skiner, mormor. Fåglarna, jag vet inte... De verkar iallafall tycka om maten som ni ger dem. Snön tinar, snart är asfalten framme.
- Det är en fin tid att dö på. Kom och lägg dig här bredvid mig så får jag ha dig nära.
Tårarna rinner som bäckar på Elsas kinder och tar vägar efter huden som hon inte visste tårar kunde ta.
- Mormor? Det är inte rättvist. Inget av det här är rättvist. Jag.. kommer sakna dig. Jag saknar dig ju redan även fastän det knappt ryms en millimeter mellan oss just nu.
Elsa lägger sin arm över kvinnans mage. Den är platt, alldeles för platt. Kvinnan är tyst. Det är jobbigt för henne att prata, hon blir fort anfådd och tystnaden mellan de två talar ibland mer än ord. Men nu tar kvinnan sats:
- Fåglarna där ute, asfalten som snart kommer fram, solen som skiner.. Gräset, blommorna, himlen, regnet, molnen, havet.. Elsa, jag finns i allt det även om jag inte finns här mer. Jag är dig alltid nära. Se mig i havet. Se mig i gräset, i himlen och känslan av att jag alltid finns hos dig kommer vara större än saknaden efter mig.
Tårarna rinner mer nu längs Elsas kinder och hon finner varken ord eller viljan till att säga något. Hon tar istället sin mormor i hennes bleka, kalla hand och försöker att memorera känslan av att ha hennes levande hand i hennes.
jag undrar vad det är som saknas
Och det är som att
Vardagen försvinner när du tittar på mej och jag
Bleknar i tanken av att
Solen kanske dör
Idag, i morgon, om en vecka
Hjärtattacker bränner, jag vet
Kunde jag undvika det hade jag försökt
Men ibland krymper väggar och
'Ibland' är när dina ögon glittrar mot mig
Jag vet inte vars jag ska gå härifrån'
Ord jag vill ge dig försvinner med mitt mod, mitt förnuft
Tid är magi och förändringar tragedi
Jag hade kunnat stannat där hur länge som helst
Jag går i cirklar och det fina med det är,
Cirklar har inget slut
När man inte vet om man ska skita i allt eller vänta ett tag till
So many things that I'd like to know
Come have a talk with me
I need a sign, something I can see
Why all the mystery?
I try not to fall for make believe
But what is reality?
Where do we go?
What do we know?
2 bilder från Spanien:
i Porto de Mogan eller vad det nu hette. Ett place vi for till när vädret sög där vi bodde.
I skuggan (som nästan jämt) på stranden i Bahia Beliz.
