När orden känns alldeles för få och alldeles för små


Måndag. Måndag. Måndag. Försöker förstå och nyper mig själv i armen bara för att inse att jag inte drömmer. Måndag var det alltså. 19:30. Mina kinder har varit blöta i flera timmar nu och mina linser är uttorkade för länge sen.


Jag har älskat varje sekund spenderat med denna varelse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0