kollar samma blogg igen och igen
för att få se dig som jag gjorde då
drömmer mig tillbaks till en svunnen tid
som känns osann nu
försvinner in i verklighet
och får ont i magen


en känsla av förlorad kontroll
ensamhet
ovisshet
och längtan
får mig att vilja fly


blåögda blickar
och ett försök att radera det förflutna
jag låter prova
därför låter jag dig vara

men jag vet
att det kanske är ditt samvete som är för nära
mina ögon som såg en alldeles för grå himmel

är du en sån som är rädd för sanningen
är du en sån som är rädd för att erkänna det
ja
vem är du egentligen