Känslor jag tänkte på på bussen nyss
Var det igår
Du fanns för mig
Var det för en månad sen
Jag andades din andedräkt
Levde i din luft
Löften
De fanns aldrig några
Garantier
De var som borta med fåglarna
Fallna med löven
Pressade ned i asfalten
Så jag aldrig skulle kunna fånga dem
Det var för en månad sen
Då fanns du för mig
Och det vi sa då
Har blivit
Gamla konversationer som gör sig påminda
Jag vill döda känslan de bär med sig
Jag sov gott de nätterna
Trots att luften var kvav när jag vaknade
Och när jag sover nu
Är luften ren när jag vaknar
Jag vill inte ha det så
Men samtidigt
Vet jag inte om det är din andedräkt
Som jag vill ska blandas med min
Och bilda fukt i våra nackar
För trots att jag är ensam nu
Och trots att jag snuddar vid dig hela tiden
Växer mina ögon sig inte större längre
Mina pupiller har krympt
Och vad du har för färg på din skjorta idag
Det bryr jag mig inte om
helt otroligt vad bra du skriver