jag har varit orättvis redan från början
och sagt fel saker
gjort dig besviken

så jag åkte utan bälte i 140 km i timmen
för att kunna ställa allt till rätta
och få dig att le
och samtidigt som det värmde dig,
har jag nog aldrig varit så kall

trots att jag själv var obekvämt bekväm
var vi dom som sa till andra att inte nöja sig
till sist gick det inte att ignorera att väggarna kröp närmre
så jag sökte efter en räddning
med drömmar om kullerstengator
och en född längtan i blodet
rymde jag från något
men rymmer vi inte alla från något

så när himlen skiftar i färg
och när solen lyser mig rakt i ögonen
vaknar jag som nyfödd
och jag frågar mig själv
vem vill egentligen vakna upp och tänka
är det såhär det känns att leva