jobbigt.
ett år sen mormor dog idag. fan
jag håller dig i handen älskling, och som närmast hjärtat.
det är brottningsmatcher i sängen som börjar med skratt och slutar med pussar.
det är sättet man blir väckt på. av en varm hand i sin eller en puss på kinden.
det är att bli en del av någon. att dela varandras vänner, att känna sig hemma med hans familj. att vara självklar och inräknad i firanden, middagar och resor. hur allt ditt blir mitt. det är saker man inser, att fan vad han är underbar och det är hur man inte kan hålla händerna borta från han trots att man just tagit i han. att vakna mitt i natten för att sängen egentligen är för liten för två, eller att vakna för att det är så varmt från hans kropp. att somna i hans famn, trygga, varma famn. att mitt i en kyss tänka "det här ska jag komma ihåg" och sedan le när man tänker på det minnet. att vara självklara men samtidigt inte ta varandra för givet. att vara lycklig när man är som olyckligast. det är att skolka från skolan bara för att vara med han och att köra till hans hem mitt i natten bara för att kunna spendera några timmar med honom innan man ska kliva upp. att våga fastän man egentligen är skiträdd.
det är att känna sig uppskattad, speciell, älskad. det är den där läskiga känslan att vara ingenting utan han. det är att prata om hur allting börjat och hur vi kom hit. det är den där känslan av att aldrig kunna ge upp allt det där som man blivit en del av. känslan av att jag vill ha dig i mitt liv för alltid.
Time will tell.
undra om känslor kan ljuga
för nu känns saker konstigt
som att jag står med ryggen vänd
på hundra mils avstånd
när jag egentligen står nära, så nära
.
jag lyssnar på sånger
på prat, mest på prat
på skratt, mest på skratt
och undrar var jag bör vara
.
ingenstans
förutom i mitt yngre jag
och vem förstår
.
måste sålla bort
vad som är oviktigt
men kvar är jag
what to do
