Hos mig har det hänt mycket på kort tid. Jag försöker att fatta vad som pågår men ingenting verkar logiskt i mitt huvud så därför tillbringar jag min tid med människor som förstår mig när jag inte förstår någonting alls och det känns skönt för jag känner mig lugn för då är jag aldrig ensam eller uttråkad. Tack för det, men jag vet att jag måste lära mig att se ensamhet som något bra och tristess som något som får mig att uppskatta allt det roliga.

Men nu händer det väl typ, ja, ingenting, så det finns inte heller så mycket att skriva på denna blogg. Jag lever i en måste-värld just nu, men har mina tankar på annat så inget blir gjort och allt staplas istället på hög och för tillfället hostar jag upp spykänslor för jag är sjuk. Jag har sett The Cove och kommit fram till att världen är också sjuk, för det dödas 23000 delfiner i japan varje år och för att många människor aldrig är vad man tror och och och

och för att jag alltid är den som utses till den rollen jag har nu som jag inte har någon aning om hur och varför jag får. I måstevärlden jag lever i känner jag att jag nu bara måste ignorera allting som påverkar mig negativt som kommer kring och försöka springa fort så ingenting kommer ifatt, inte detta och absolut inte känslorna jag inser att man får när man på riktigt förstår att någonting man förlorat aldrig kommer tillbaks när man ser det i form av aska i en jävla vinkaraff för att vi inte fick något bättre än en papperslåda.

Jag dricker te, sprättar byxor och lyssnar på kass musik på spotify. Det kan jag göra utan att timmarna sinar för jag har unlimited ändå.Kanske att jag har g i matte b och mer definitivt är att jag har världens bästa syster och ett eko i min mage så nu sätter jag snart sista punkten och säger hejdå.