jag vaknar upp

glömmer bort nuet och drar mig tillbaks och påminner mig om gamla kyssar, cigaretter och krossade ölflaskor och hjärtan bara för att försöka undvika att hamna där igen

du vet, jag vill berätta allt för dej

om hur jag blev vansinnigt kär, om hur jag avslutade allt mellan förelskelse och vänskap, om hur jag var full som fan och tyckte om någon på låtsas men tillslut ändå föll dit bara för att sedan bli dumpad. om hur det kändes när jag träffade dej, hur det räckte med bara ett hej för att få mig knäsvag och om  hur jag hoppas att du vill vara mej nära.

jag vaknar upp

känner värmen ifrån min rygg koka mot din mage och även fastän det är så varmt så trycker jag mig närmre dig, bara för att komma närmare. jag har sömngrus i mina ögon och låtsas att jag inte känner dig röra på dig, låtsas att jag inte känner hur ljuset bländar mig till och med när jag har stängda ögonlock. låtsas att jag inte hör hur de går på nedervåningen. för det enda jag vill just idag är att ligga här hela dagen med dej så jag försöker undvika att vakna på riktigt. fast det är inget ovanligt, att jag vill det alltså.

jag vaknar upp

jag vill att du ska lägga armen runt mig, lägga din kind mot min, le mot mej så dina smilgropar framträder och  krama mig tills jag måste säga stopp. men du är inte alltid gosig, inte alltid på humör och då vill jag inte heller vara det, men jag tror att det är kanske är så att jag har en "mys-personlighet" eller är det bara det att jag tycker så himla mycket om att mysa med dig. eller så är det kanske båda. förlåt för att jag mosar ditt ansikte med min näsa och kind ibland men jag vill bara vara dej nära och känna din varma kind mot min.

jag vaknar upp

det är ensamt här i gropen. en slöja har lagt sej över mej och jag känner huvudvärken krypa fram och när jag blundar snurrar det ännu. jag undrar vad som hände igår och små fragment av fylla, dimma och luddiga ord kommer sakta fram i mej. fan,  jag snäste till dej och var sur hela kvällen, skrev kalla sms och lät döende i telefon. jag vet att jag blir konstig ibland, jag vet att jag blir sur över småsaker ibland men jag söker efter reaktioner från dej då och i mitt fyllehuvud verkar allting så logiskt men när jag vaknar dagen efter tycker jag bara att jag är dum i huvudet. så förlåt för att jag är så ologisk ibland.

jag vaknar upp

jag befinner mig i gropen igen och jag tänker på dej när jag vaknar, precis som jag gjorde sekunden jag somnade. sekunderna innan jag somnade. jag undrar vad du gör, om du är vaken, undrar om jag ska smsa dej eller inte, jag tänker att jag vill ses just idag, men jag vill inte verka efterhängsen så jag försöker somna om och slå sönder några timmar för att hålla mig från att smsa och fråga vad du ska göra en dag som den här. jag vill vara allt för dig, dagar och nätter, men jag vill inte vara mer än vad du vill ha. jag vill vara perfekt för just dig.

Tack älskling för allt