Ett seriöst inlägg
Fick en kommentar av Astrid som tyckte att det var synd om katten när vi hade honom i koppel och han vägrade gå. Vi anade att vi skulle få en sådan kommentar och därför känns det viktigt att skriva ett inlägg om det om det finns fler av er som delar Astrids åsikt.
Vi vill såklart säga att vi inte tyckte särskilt synd om katten för att:
* olvan sa att vi hade den i koppel så den inte skulle springa bort (alltså bryr vi oss om den)
* vi visste att han ville vara ute för vi vet att han tycker om det
Däremot tycker vi ändå lite synd om katten för att:
* den uppenbarligen inte tyckte om att gå i koppel.
Sååååå, vi tycker att inte-synd-om-katten-sidan väger över och därför tycker vi inte synd om katten (som sagt). Helst inte i överlag eftersom att katten trivs bra hos olivia eftersom att den kurrar 24/7.
Då var det sagt och ur världen förhoppningsvis.
/Ellaolivia(.blogg.se)
Däremot tycker vi ändå lite synd om katten för att:
* den uppenbarligen inte tyckte om att gå i koppel.
* Ni släpar den efter golvet med ett koppel runt halsen
Varför släpar vi den efter golvet?
1. för att få den att lära sig gå i koppel, vilket den måste eftersom att jag inte har planerat att ha den som utekatt av olika skäl.
2. för den skulle ut, vilket den tycker om. varför bära den överallt? då lär den sig aldrig gå i koppel.
tillägg, kom och tänka på att kattmammor bär sina ungar i nackskinnet. Biter dem, alltså. Jag känner inte att släpa katten i koppel några meter är så big deal i jämförelse.
