Jag har blivit bränd och sviken. Jag har skrapat upp knän och smakat himlen. Jag har haft en underbar sommar, gråtit på konserter och cyklat på cyklar jag aldrig sett förut, gett bort sista cidern, funderat på om du ser samma stjärnor jag gör. Jag har varit med fina vänner och någon speciell. Jag vet att det är över, och det känns faktiskt bra trots allt. Mitt hjärta har nog läkt nu, även om jag varje dag råkar titta tillbaks på en tid som inte längre finns för mig. Även om jag varje gång på väg till farmor tittar mot vägen där jag brukade gå bara för att. Bara för att se om allting ser ut som vanligt, eller nåt.

Någonstans får man dra en gräns och ta ett beslut. Jag tänker inte ta någon skit, men det är jag bra på, trots att jag lovat mig själv för många gånger nu att inte göra det. Man kommer alltid träffa människor som man kommer tycka mycket om, man kommer byta ut kompisar, man kommer tappa några efter vägen, man kommer bli sviken, bränd och lämnad flera gånger. Det här är egentligen bara början. Bland alla dessa människor man kommer möta kommer många vara falska.  Många kommer vara som man inte alls trodde att de var. Det kanske inte kommer svida lika mycket varje gång. Eller så kommer det göra det, det vet jag inte. Men man måste våga riskera att bli sviken och bränd för att träffa just den där man skulle göra allt för.

Jag mår bra, det här är ingenting jag skriver med blöta kinder. Jag mår faktiskt skitbra. Jag vet att stafettpinnen är i min hand nu och jag känner den tydligare än vad jag gjorde för någon månad sen. Jag vet att det är min tur att springa tills mina ben inte orkar längre, tills någon stoppar mig. Och jag kommer stanna då. Men inte för vem som helst.

För jag har insett mitt värde. Tack för det, ni som funnits för mig när jag behövt det. Jag kommer att finnas för er när ni behöver det. Win-win.

Hade jag fått välja en låt som skulle symbolisera mitt 2010 skulle det vara låten som finns om ni klickar på första bilden. Klicka på andra bilden om ni bara vill lyssna på en jävligt bra låt med underbar text.

Jag älskar den här hösten. Konstigt nog.

/Olivia