Viktigt meddelande (om man läst måste man kommentera)

Micke P här. (Persbrandt alltså)

Ni har varit 55 och 62 som besökt den här bloggen senaste dagarna. Om alla kommenterade skulle Ella och Olivia alltså få 55 kommentarer. FATTA DET, det är ju typ kenza-style.

Aja. Ella och Olivia behöver iallafall några kommentarer nu, speciellt Olivia eftersom att det är hon som behöver hjälp. Hon ska skriva en novell men vet fan inte om vad? SVARA PÅ DET HÄR ANNARS kommer det inte gå bra. Och då blir jag ledzen. Och då blir Olivia och Ella ledzen :(::(


Vad gör en novell intressant och bra? Vad vill man läsa om i en novell?



Snygg bild på mig va?

/MICKE PE!

djur ska va i bur (gästblogg)

Tjabbaaa geeks! Mich här, tänkte berätta att Olivias hund sally är fan en liten tattare.
Jag och Ollaj hade dipp på hennes lilla svarta bord, sen när vi kom upp igen till Ollajs rum då skriker Olivia
-'' nej, du skojar, Sally har ätit upp all dipp!!!!!!!''  och det var ju inte lite kvar heller innan hon åt upp det. Sen ligger Sally på en liten filt och bara tittar på oss med henes lilla ledsna hundmin. Haha vilken liten råtta Sally är. Har fan betalat mycket för den där dippen. Jävla hund!!! Djur ska vara i bur så äre bara! 



fyfan va fin hon är /olivia

Resten är från MICHELLE

where the wild things are

Är med Emma Lisa och vi såg en film idag.
Såg en film idag med Emma Lisa.
Film idag jag och Emma Lisa såg.


När vi hade sett den så gjorde bild-Emma Lisa aka svikarteater-Emma Lisa ett mycket konstnärligt verk som uttrycker starka känslor, en förvirring i det pågående som man kan känna igen sig i om man stirrar länge nog. Bruket av endast två färger visar också på ensamhet blandat med kärlek.



Jag heter Emma Lisa, och jag har hånglat med alla på Midgård. Nu ska vi rita lite coola ögonfransar på Ello, och dela säng. Tjarå!

//////////Elli och Emmi Lisi

Gästerna först (och i mitt fall också störst)

Namn: Alexander Johan Anders Falck
Ålder: 16 (Dvs. Ung och fräsh)
Längd: 26 cm. Oj, menade ni huvud till fötter? 184cm isåfall. Hehe....
Hår: Ja.
Kön: (Midgårds)Pojke
Betyg på nationella i matte: VG
Bor: Umeå
Singel: En sådanhär hunk kan väl inte vara singel?
Kändis: Skulle nog tro det..
Favoritbild på sig själv:


Ja, har ni inte lyckats gissa vem det är som gästbloggar nu är ni ju så sega att det är ett under att ni klarar av att läsa.
Eftersom att Ella med vänner har bloggat på min blogg ( http://midgardspojkar.blogg.se/ ) så är det inte mer än rätt att jag ska få skriva av mig här.
Lite slöseri egentligen, min blogg hade 2103 unika besökare/dag för någon vecka sedan medan den här skruttbloggen hade hela öhh.. 40?

Hur som helst så är jag inte här för att berätta om hur bra jag är utan för att nämna att jag är ganska värdelös i vissa andra situationer.
Btw. Ella har en beundrare som hejjar på henne och hjälper henne att bära saker, t.ex. skidor. Han gick förbi oss en gång och hejjade på henne. :)

Vars var vi nu? Justja! Jag var ju värdelös sa jag.
Jo, jag ska åka till Gällivare om några timmar och där ska jag fira min farmor som fyller 80år idag och dessutom ska jag åka slalom så för att spinna vidare på det så ska jag berätta om en av de mindre smickrande skidupplevelserna som jag hade för länge sedan.

Jag var ganska liten, typ 13-14år och skulle åka på Dundret (Skidanläggningen i Gällivare) och det var dags för det första åket på säsongen så jag var lite ringrostig.
Men med riktigt coola täckbyxor och en minst lika cool jacka så var det inte en möjlighet att åka någon lätt backe.
Nej man ville ju att folk skulle spana in den trendige och skicklige killen som svepte ner för alla ärkepistar i 180km/h och inte skratta åt losern som trodde att han kunde åka så jag beslutade mig för att åka första åket i en svart backe!



Så upp för liften!
På väg uppåt så började jag inse mitt misstag mer och mer.
Backen var så brant att jag kände att det inte skulle räcka med att ploga hela vägen ner som jag någonstans i mitt inre hade tänkt utan man skulle få upp för hög hastigthet ändå så det var till att finurla ut en ny plan.
Vipps så var jag uppe och nu, upp till bevis och dags att besegra backen!
Jag försökte mig först på slöslalom (Dvs. när man åker vanlig slalom fast istället för att vicka lite på rumpan och benen så bromsar du hela tiden om någon fattar) men det gick åt helvete.
Jag föll pladask och som om inte det vore nog så for mina skidor långt ner i backen,
"Faan.." tänkte jag och satte mig ner mitt i backen för att komma fram till vad som skulle göras för att gå hela vägen ner i skidpjexor var inget alternativ.
Plötsligt tappade jag fästet där jag satt och började glida ner för backen på rumpan.
Det gick fortare och fortare men någonstans kände jag att:
"Fan, jag har ju kontroll över situationen.."
Så så blev det. Jag gled ner på rumpan inför de synen på de som åkte och ända fram till mina skidor.

Väl nere vid liften igen så hade jag fått en sådandär ohälsosam adrenalinkick och kände inte någon skam för att ha åkt hela vägen ner på rumpan.
Nej, jag kände mig nästan cool (nu i efterhand, PUCKO!!) som hade vågat åka ner sittandes i hög hastighet utan att tappa kontrollen eller falla.
Jag inbillade mig att jag kunde läsa folks tankar och att de tänkte typ;
"Kolla killen där, han åkte ner för svarta backen utan varken skidor eller snowboard." eller "Wow, han ser cool ut.." så istället för att inse att jag sög och gå till Liikavaarabacken så tänkte jag att jag skulle upp igen men nu genomföra allt stående.


Liikavaarabacken alias. den gröna backen

Så upp igen bar det. Jag fångade liften elegant med bara en arm och for upp.
Vid det här laget var klockan snart halv tolv så backen och liften började nu fyllas med folk på allvar.
När jag hade kommit upp efter den långa liftfärden så tänkte jag typ:
"Nu släpper jag liften på ett snyggt och elegant sätt så att tjejerna bakom mig ser hur proffsig jag är!"
Jag släppte sakta liften och skulle som låta den glida av min rumpa utan att jag höll i den medan jag svängde åt vänster så huppsvupps gled den in i det hål som jag hade skapat genom att glida ner på rumpan.
Jag föll omkull och hann just ta tag i mina byxor innan jag släpades iväg med liften. Tur var det för annars hade byxorna farit ner och jag hade legat där med rumpan bar.
Till alla andras förtjusning och till mitt eget förtret så släpades jag med rumpan före tills jag släpades in i snöret som hänger tvärs under liften och kortslöt hela kalaset.
Jag kunde först inte ta mig lös från där jag satt utan sprattlade hjälplöst ett tag och försökte få ut liften ur täckisarna.
När jag tillsist var lös så kom liftvakterna på skoter och undrade om det var okej och om jag var skadad.
Jag svarade att jag var okej men det var en lögn.
Sanningen var att jag var skadad.
Djupt sårad.
Min stolthet var sårad..

Resten av dagen tillbringades i de gröna och blå backar som finns där.

Så kom ihåg gott folk.
Skratta inte åt andras otur i liften, det är faktiskt jättesynd om dem!


Sånt här ser ni inte varje dag i Vännäsbacken eller?

/Alexander


loverboy

vi har lagt ut denna förr. Men den är värd två visningar.



jag er snyg, linnéa också.

hejdå
/ogga

heeeeeeeeej

jag sitter här på golveeeeeeet och skriver i denna feta snygga blogg, de är myyyyyyyyys. tihihi
jag mår bra och jag är olivias klasskompiiiiiiiiiiis :]
jag är suuuuuper just nu och jag har en sak i olivias väska, den saken är fiiiiiiiin :)
riktigt smaskigt och fränt, eller hur? jaaa
när nu ska jag vara med mina kompisar eller vad tycker ni? jag tycke sååå ;]

/flickan på golvet <33333333333


Gästblogg. 300 ord, det orkar ni er igenom ungdomar!!

Förra lördagskvällen fick jag ett sms som löd ungefär ”hej, fick ditt nummer för ett tag sedan men har inte vågat höra av mig, vad gör du?” och svarade på detta sms i sömnen (en annan väldigt fascinerande och fängslande berättelse) I onsdags kom svaret att vi hade träffats ute i Luleå och att han hade fått mitt nummer. Jag svarade att jag beklagade att han tyvärr fått fel nummer eftersom jag inte varit i Luleå på över ett år. Då svarade han ”Haha. Ganska kul. Det va bara en chansning. Fick en tjuga på krogen i lördags och ditt nr stod på den. Kunde inte låta bli att skicka Stina Kalén” Och då kom allt tillbaka... Jag var med min vän Julia. Vi skulle köpa något och jag skulle betala med en tjuga som jag skrev namn och telefonnummer på innan jag lät den flyga fritt ut i det svenska penningsystemet. Tiden gick och så gjorde även mitt minne om denna händelse.

Men tänk va. Tänk om denne Henrik är mannen i mitt liv. Tänk om han är mitt livs kärlek och framtida man och far till mina barn? Vilken story att berätta för våra barnbarn!
Men tänk också hur många händer som denna tjuga har passerat. Tänk att den kan ha passerat min soul mates plånbok eller legat inklämd mellan bröstet och BH:n på en kvinna som skulle fått mig att bli lebisk. Eller så kanske den hamnat i händerna på en svinrik och svinfull producent och tänkt ”henne ska jag ringa och erbjuda världens coolaste jobb” men sedan dricksat bort tjugan i fyllan. Tänk om tjugan kommer hamna hos en psyopatisk mördare som kommer leta upp mig och hänga upp min bleka lekmanen i köttkrokar samtidigt som han stryprunkar till Stuck in the middle with you.


Gästbloggning av Stina Kalén

Long time no gästbloggning. Jag har helt enkelt varit fullt upptagen med det mediauppbåd som jag lockat till mig efter mina senaste gästinlägg. Men nu har jag en liten paus mellan autografskrivandet och det ständiga radiomedverkandet och vad lägger jag inte min fritid på om inte att gästblogga här! Kul för mig och kul för er. Mest för er.

Detta kommer inte bli ett långt inlägg, ganska kort, även för att vara mig.
Jag har bara en stilla undran.



Ella, Oliva eller en inhyrd asiat; vem det än är som är ansvarig för annonserandet på denna blogg gör den ett bra jobb. Lös hår. Ett riktigt bra jobb. Störst urval av löshår på nätet.


Juste, skulle få in att jag lyssnade på Bob Hund också. Jag lyssnar på Bob Hund just nu. Kastar bara ut det sådär nocharlant.

Hemligt gästinlägg av Sneaky McSneak.

Ja, Sneaky McSneak är mitt hemliga agentnamn. Denna gång tänker jag, Stina Kalén gästblogga utan blogginnehavarnas medgivande! HA! Där får ni, jag har hittat ett kryphål i systemet! Tur att jag är hackZzzorrR och hackade mig in på deras blogg.
Efter mitt förra inlägg fick jag en del kritik, det var för långt, det var för få bilder och någon n00b påstod att 90talet plötsligt kunde ringa. Så nu ska jag försöka keepa it short.

I ett tidigare blogginlägg, nämnligen detta http://ellaolivia.blogg.se/2009/march/norderi-pa-hogsta-niva.html#comment avslutar ella med denna fras "/elliz, tro det eller ej men jag är 15 jordsnurr." Jag vet att "jordsnurr" är en välanvänd synonym för år och hittas ofta i tidningar som Kamratposten på sidorna där man söker brevvänder, ofta mellan åldrarna 0-99, så det är väl egentligen inte min kära syster jag ska hoppa på här men eftersom det alltid är lättast att hoppa på folk som ofta är fysiskt närvarande får det bli så.
Så här ligger det till:
Ett jordsnurr, alltså när jorden har snurrat ett varv runt sin egen axel tar... 24 timmar! Ella påstår alltså här att hon blott är dryg två veckor gammal! Stackar liten, kan inte vara lätt att gå på Kenny utställning när man just kan lära henne skillnaden mellan dag och natt (http://se.babycenter.com/baby/sleep/habitsbyage0to3months/)
Nu kanske ni undrar hur många jordsnurr Ella är PÅ RIKTIGT! Bra, jag med! Då räknar vi ut det!

356(dagar på ett år) x 15 (Ellas typ ålder) = 5475. Plus att Ella har upplevt fyra skottår = 5 479.Ella fyller 16 11 maj, idag är det den 30 mars. För att göra det enkelt säger vi att en månad är 30 dagar. 10x30 + 29= 329
5 479 + 329 = 5 808! Ella är alltså 5 808 jordsnurr och inte 15 som hon påstod!
Ungefär såhär gammal utger sig Ella för att vara.
                                                                                                                                   Ungefär såhär gammal utgav sig Ella för att vara


/Stina som är, ja ni får själva räkna ut hur många jordsnurr jag är, fyller 18 den 15 juli (dagen efter kronprinsessan)

...herregud,jag har för mycket fritid!

Gästbloggning av Stina Kalén

Idag kom jag på den utomordentligt smarta idéen att gästblogga på skrotisarna Ella och Olivias blogg. För er som inte vet vem jag är så heter jag Stina Kalén, är Ellas lillasyster och enligt henne benämnd av hennes kompisar som shitthesame. Orsak? Jävligt coolt apbergetnamn på en användare som icket existerar längre. 
Det här kommer verkligen göra ett uppskov för min karriär med tanke på hur många läsare dessa två flickor har. Innan ni vet ordet av kommer jag finnas på varje löpsedel, debattprogram och reklampelare. Det går bra nu.

Efter denna tanke kom en annan tanke, vad ska jag skriva om? Ella och Olivia ägnar ju sina blogginlägg åt knivskarp journalisitik blandad med högintellektuell komik och att vara i samma höga klass som de är, ja, det är helt enkelt omöjligt.
Först tänke jag följa i deras fotspår och skriva om våran hometown Vännäsby men sedan slog det mig att de redan har mjölkat ur det fetaste ur denna byhåla. Visst, jag hade kunnat skriva om när Sverker "accidentally" glömde betala för sin grädde på Konsum vilket gjorde att min pappa betalade den istället men det känns inte top notch.
Sen tänkte jag att jag skulle skriva om Vännäsby elitskola, kanske dra lite anekdoter från min egen guldålder från denna plantskola för framtida genier och världsherrar.
Men nej, istället väljer jag att skriva om något som ligger mig oerhört varmt om hjärtat, nämligen artisten och författaren Martin Svensson.

För er som inte vet vem denna man är, något som i sig är konstigt eftersom han har ett så fenomenalt bra och catchy artistnamn som verkligen sätter sig på hjärnan, så kan jag säga att han har varit gift med sångerskan Dilba. Vet ni inte vem det är, vilket ni förmodligen inte gör eftersom ingen kommer ihåg hur hennes låtar låter, googla!
Sen har han också skrivit boken Hej! Mitt namn var Elton Persson, en bok jag personligen inte har läst men som jag tror är hur bra som helst med tanke på hur poetiska och högklassiga hans texter är. Det är just dessa jag ska skriva om hade jag tänkt. För att förutom att vara gift med en okänd sångerska och ha skrivit en okänd bok har Martin Svensson även skrivit X antal okända sånger. Ibland dessa hittar vi guldkorn som (Du är så) Yeah yeah wow wow och Fiskar som Viskar. Här snackar vi lyckad karriär!

Okej, nu kör vi! Här kommer vers ett i Martin Svenssons låt Fiskar som Viskar:
Alla plockar blommor, blommorna på marken
Och alla får, lägga sig var dom vill i parken
Alla klappar takten, dansar ut på ängen
Och alla får, sjunga lalala i refrängen                                                                             



Martins bok!

                                                                                                                                                                         

Ja, lilla Martin, blommorna på marken. Jag vet inte hur det är för er läsare men oftast när jag ser blommor brukar de vara just på marken. Det är inte många gånger jag har stött på blommor i luften eller på hustak.  Sedan tycker jag att Martin är frukansvärt snäll som låter alla få sjunga lalala i refrängen, för är inte detta mångas mål i livet? Att få sjunga lalala i en refräng.

Senare sjunger han det oerhört poetiska Sommarvind, du är våt och jag är törstig. Detta hade inte behövt vara så fantatiskt dåligt som det blir när Martin lägger på ett jävla eko på den textraden! Jag säger bara såhär: Martin! Markus Birro ringde och ville ha tillbaka sin poesi! (Det där tror jag bara en läsare kommer förstå och den läsaren är lite äldre och lite kortare än alla andra... host henrik bolin host)

Okej, sista nu. This one goes without saying:
Vi är som blommor, blommor som blommar
Vi är som svanar, svanar som talar

Vi är som ålar, ålar som vrålar
Vi är som fiskar, fiskar som viskar


Återigen, jag vet inte vart jag ska börja, ska jag börja där han hävdar att ålar vrålar eller där han nödrimmar blommor och blommar eller där han inte rimmar alls med svanar och talar? Jag vet inte. Verkligen, jag vet inte.


Okej, missförstå mig inte nu. Tro inte att jag skulle sälja min lillasyster för att se Martin död, tvärtom faktiskt. Jag älskar honom. Jag tycker han är så rolig, kanske inte på det sättet man vill vara rolig men ändå.
Det ska också erkännas att 1999 satt åttaåriga Stina och var dödligt förälskad i denna blonda kille med Backstreet Boys-frisyr som sjöng om flickor som hade tagit charmexamen och några ord om stora saker.


 

Det var var alltså detta
som fick mitt hjärta att ta några extra slag.
Inget konstigt. Inget konstigt alls.

Mattanter tipsar!!

Vårat första gässtinlägg från mattanterna. Är du också sugen på detta, skicka mejl till: Elliz_93@hotmail.com


Är du less på den tråkiga husmanskosten?
Vill du testa Sveriges kommande nationalrätt?
Eller vill du ha roliga namn på maträtter?
Ha något roligt att se framemot en vardagkväll?
Älskar du Skellefteå AIK?
Då är detta ett perfekt tips till dej!

SKELLEFTEÅ AIK BLANDNING!


Detta är då en blandning mellan majs och älglortar delade i 4, eleverna på skolan (främst 2 st tjejer i 9A som börjar på O och E) tyckte att det här var jättejättegott och ville ta hem till familjen. Sedan fick vi höra att deras familjer blev jätteglada när de satt vid matbordet med tallrikarna fyllda med majs blandat med bajs.

/mattanterna på vännäsbyskola

RSS 2.0