När livsviktiga saker sätter mig på plats

Det känns använt
Smutsigt
Nerskräpat
Äckligt

 

Minns när
Du sa att du hittat dig själv
Jag var vilsen
Och jag bar på en rädsla för att vara fel
Utan att ens veta vem jag var

 

Jag har hittat mig själv nu
I någon annans armar
Kanske är jag ännu svag
För jag grät bakom din rygg
Aldrig mer inför dig

 

Nu är det sorgligt att tänka på
Jag har alltid varit rädd
För hur saker förändras
Men nu har jag förändrats

 

Ditt pokerface har havererat
Du har inte längre vind i dina segel
Och du har tappat dig själv
Och för en gångs skull
Sätter jag mig själv först

 

Ingen, inget, nånsin.

Trackback
RSS 2.0