En text om att vara rädd för att bli lämnad

Sommaren försvinner inte, den bara bleknar
Solen har gått ned, men ändå är det ljust framför mina ögon
Jag blundar
Händer och fingrar över ryggraden och längs revbenen
Någon är naturligt vacker och förstör mig
Men det är ingenting som inte går att leva med

Jag behöver något handfast
Men mina fingertoppar är bedövade
Ingenting kittlar mig i handflatan och ingenting
Flyger från min knutna näve

Timmar senare
Jag har lyckan i min hand nu
Han hör mig, ser mig och letar sig in under täcket
Jag fösöker försäkra mig om att lyckan är handfast
Jag har så fel
Du kan rymma när du vill, vill du rymma, så rym nu

Jag lyssnar på franska sånger
Förstår inte orden men en illusion av ett budskap är tydligt
Det handlar om en noja, nojan av att rymma
Rym inte från mig, rym inte alls
Ta inte din kärlek tillbaks,
låt inte lyckan vara flyktig
Tämj den istället
Och låt mig hålla den i handen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0