Kärlek är aldrig samma sak som det en gång var

Och därför är den kanske aldrig jämförbar

Men ändå

Kan jag inte sluta undra

Hur lång tid du hade ditt huvud begravt i dina händer

Om du någonsin hade det

Du var unik för mig

För när jag inte kunde se dig hörde jag ändå din röst

Och som jag ville ha dig på riktigt då

Och inte via ledningar i luften

Hur lätt som helst

Lät du mig gå

Du var stjärnan på min himmel

Tills du föll

De gånger jag log mot dig

Var jag sann