Jag kom och du gick, men jag stannade kvar.

 
månen bländar mig 
för snart är det vår tid
stjärnorna gör mig mållös 
för de vittnar om något större
och i lukten av gammal avgas och 
en bekant bensinlukt
tycker jag mig känna mig som hemma
för det luktar lite som du en gång gjorde
 
ciggarettrök och alkohol
en unken rökmaskin på ett halvtomt dansgolv
vi som druckit öl hela kvällen
jag ser dubbelt och jag är vimmelkantig
spyfärdig för stället jag befinner mig på
jag kämpar för att hitta bort från detta 
kämpar för att nog bara hitta rätt
 
och när jag somnar den natten
hör jag dina andetag 
och tänker att 
det är dags för mig att sluta kämpa
för en gång
byggde jag ett bo i ditt hjärta
och då du blev mitt hem
 
infinite
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0