Förra lördagskvällen fick jag ett sms som löd ungefär ”hej, fick ditt nummer för ett tag sedan men har inte vågat höra av mig, vad gör du?” och svarade på detta sms i sömnen (en annan väldigt fascinerande och fängslande berättelse) I onsdags kom svaret att vi hade träffats ute i Luleå och att han hade fått mitt nummer. Jag svarade att jag beklagade att han tyvärr fått fel nummer eftersom jag inte varit i Luleå på över ett år. Då svarade han ”Haha. Ganska kul. Det va bara en chansning. Fick en tjuga på krogen i lördags och ditt nr stod på den. Kunde inte låta bli att skicka Stina Kalén” Och då kom allt tillbaka... Jag var med min vän Julia. Vi skulle köpa något och jag skulle betala med en tjuga som jag skrev namn och telefonnummer på innan jag lät den flyga fritt ut i det svenska penningsystemet. Tiden gick och så gjorde även mitt minne om denna händelse.

Men tänk va. Tänk om denne Henrik är mannen i mitt liv. Tänk om han är mitt livs kärlek och framtida man och far till mina barn? Vilken story att berätta för våra barnbarn!
Men tänk också hur många händer som denna tjuga har passerat. Tänk att den kan ha passerat min soul mates plånbok eller legat inklämd mellan bröstet och BH:n på en kvinna som skulle fått mig att bli lebisk. Eller så kanske den hamnat i händerna på en svinrik och svinfull producent och tänkt ”henne ska jag ringa och erbjuda världens coolaste jobb” men sedan dricksat bort tjugan i fyllan. Tänk om tjugan kommer hamna hos en psyopatisk mördare som kommer leta upp mig och hänga upp min bleka lekmanen i köttkrokar samtidigt som han stryprunkar till Stuck in the middle with you.